Tack Shigeko Kubota!

skubota-vaginapaintingShigeko  Kubota Vagina Painting år 1965

När jag gick i sexan  började jag klä mig i kort kjol och urringad top, jag tyckte det var snyggt. Chockat upptäckte jag att killarna visade större intresse för mig än om jag hade långbyxor och hade man en sån där BH med inlägg så brösten blev större blev de som galna. Fram till dess hade jag helt naivt trott att det var min personlighet och mina tankar som betydde något. Plötsligt förstod jag vilken makt jag hade att påverka hur andra såg på mig och att jag i första hand var en kropp.

I gymnasiet startade vi vårt första band. Vi var 4 vänner som älskade musik och tyckte vi var riktigt coola och bra. Vi skrev egna texter och hittade ett eget musikaliskt uttryck. Vår första spelning var någon sorts musikdag i skolans regi. Band efter band med manliga medlemmar framförde sin rapcore, sina gitarrsolon, med bara överkroppar och hotfull domeröst. De blev alla presenterade med sitt bandnamn. När det var dags för oss att gå på scenen blev vi presenterade som ”tjejbandet”. Först blev jag förvirrad och sen arg. Jag upplevde det som att vi inte fick vara med i den verkliga världen, som att vi var ett undantag som inte riktigt togs på allvar.

Sen dess tycker jag definitivt att klimatet blivit bättre och jag upplever sällan att människor ser mig som ett undantag för att jag är kvinna. Men det händer fortfarande att män kommer fram till en när man t.ex DJar och säger saker som, ”kul, en tjej som spelar skivor”. Men jag är inte en vagina som spelar skivor!